Mänsklig identitet

...till Guds avbild skapade han henne,

till man och kvinna skapade han dem.

1 Mosebok 1:27

Inledning

Kristna Värdepartiet utgår från den kristna människosynen som betraktar människan som Guds avbild. Det innebär att människan har ett värde och en värdighet enbart i kraft av sin mänsklighet. En människas värde avgörs därför inte av egenskaper som har att göra med hennes kön, ålder, sociala status, etnicitet, hudfärg, intelligens, beroendegrad, medvetandegrad, handikapp, politiska åsikter, religiösa tro eller livsstilsval. Till detta människovärde finns flera viktiga rättigheter kopplade som bland annat formulerats av FN. Kristna Värdepartiet vill forma en politik som utgår från människovärdesprincipen och tillämpa den så konsekvent och tydligt vi någonsin kan.

Könsidentitet

En grundläggande aspekt av den mänskliga identiteten är en individs kön. Mänskligheten består av män och kvinnor. Några andra kön existerar inte. Det är den biologiska föreningen av manligt och kvinnligt som leder till att barn blir till, och den psykologiska komplementariteten mellan manligt och kvinnligt ingår i de bästa förutsättningarna för barnens uppväxt. Därför tror vi att den tvåkönade familjen är den naturliga byggsten som varje välfungerande samhälle vilar på (se vidare våra avsnitt om äktenskap och familj).

Men det finns människor i vårt samhälle som inte känner att de passar in i denna ”heteronorm”. Många homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner har kritiserat tanken på den tvåkönade kärnfamiljen som norm. Kritiken handlar om att man finner denna norm förtryckande på olika sätt. Vi har respekt för den problematik individer kan uppleva i relation till heteronormen. Samtidigt tror vi att vårt samhälle bör bejaka den grundläggande biologiska verkligheten att nytt liv blir till genom sammansmältningen av manligt och kvinnligt. Att erkänna detta och bygga vårt samhälle på detta faktum kan aldrig i sig vara förtryckande. Därför vill vi att staten intar en positiv hållning till det monogama, tvåkönade äktenskapet.

Samhället ska inte understödja några andra samlevnadsformer än det tvåkönade äktenskapet. Däremot råder det avtalsfrihet, vilket möjliggör det juridiska reglerandet av andra sorters relationer. Vi vill alltså inte förbjuda alternativa sexuella livsstilar, förutsatt att det råder samtycke mellan myndiga personer, eftersom det berör personers privatliv vilket staten inte ska blanda sig i. Det innebär också att staten inte ska ge stöd till alternativa sexuella livsstilar.Staten är endast berättigad att offentligt godkänna den sexuella livsstil som är grundläggande för samhällets fortlevnad.

Den kanske svåraste identitetsproblematiken gäller ofta transpersoner. Man upplever en djup kluvenhet i sin könsidentitet som inte sällan leder till djup depression, svår ångest och självmordsförsök. Detta är en grupp människor som gör oss kluvna utifrån våra kristna värderingar. Barmhärtigheten kräver att vi ser individens smärta och försöker hitta möjliga lösningar. Samtidigt tror vi att det finns en djup trasighet hos oss människor, och den trasigheten kan inte tillåtas definiera vad som är rätt eller fel.

I grunden är frågan om könstillhörighet en biologisk fråga som vanligtvis går att besvara på ett objektivt sätt. Hos en man och kvinna är varje cell manlig respektive kvinnlig. En individs subjektiva upplevelse av könstillhörighet kan inte få samhället att blunda för detta. Vi menar vidare att en persons könsidentitet inte enbart är den personens ensak. Det är orimligt att personer juridiskt sett ska ha rätt att definiera sig hur som helst. Varje individ finns i ett samspel med andra, inte minst som egen familj. I detta sammanhang ser vi barnen som de mest sårbara. Vi tror att det är djupt skadligt för ett barn att uppleva hur en mamma eller pappa byter könsidentitet. Därför menar vi att ”könskorrigerande” behandlingar inte ska få tillåtas för den som har barn under 18 år.

I grunden menar vi att könsbyte är en illusion eftersom varje cell fortfarande tillhör det ena eller andra könet rent genetiskt. Verklig könskorrigering är alltså inte möjligt. Vi menar att psykologiska problem som rör könsidentitet kan jämföras med Body Identity Disorder, där man vill få en viss fungerande kroppsdel amputerad, eller med en art-identitetsstörning där man tror sig vara ett djur. Lösningen på dessa problem måste i första hand sökas inom psykiatrin.

Då en ”könskorrigerande” behandling utgör ett förnekande av det biologiska kön personen fötts med, och då detta biologiska kön är en förutsättning för fortplantning, menar vi att sterilisering måste vara en del av den ”könskorrigerande” behandlingen. Vår främsta motivering till detta är att varje barn har rätten att få bli till av föräldrar som bejakar den könsidentitet som är grunden för barnets tillkomst. Vi är dessutom övertygade om att barnets psykologiska utveckling främjas bäst av föräldrar som bejakar sitt biologiska kön. Enkelt uttryckt: Varje barn har rätt till, och behöver en mamma och en pappa. En lagstiftning eller policy som frångår detta perspektiv är inte acceptabel.

Uppskattningsvis ändrar sig en av fem som genomgått ”könskorrigerande” operationer och vill återgå till sitt ursprungliga kön. Studier indikerar också att de som genomgått en sådan operation inte blir fria från de psykologiska problem de hade före operationen. Exempelvis är självmord 20 gånger vanligare hos dem som har genomgått en sådan operation jämfört med den övriga befolkningen. Av detta skäl finns det sjukhus som upphört med sådana operationer.

Av dessa skäl menar vi att ”könskorrigerande” operationer inte ska betalas med skattemedel, och inte heller ska få utföras inom den offentliga vården. Däremot ska den offentliga vården erbjuda psykiatrisk hjälp till dem som har denna typ av identitetsproblematik.

Förskola och skola som ett ”könspolitiskt projekt”

I utredningen ”Jämställdhet i förskolan” framhålls att förskolan “representerar såväl ett barnpedagogiskt som ett könspolitiskt projekt” och att ”förskolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster … till stor del [handlar] om att rasera gamla föreställningar om vad som är normalt beteende för pojkar respektive flickor.”

Dagens undervisning i sex- och samlevnad på grundskola och gymnasieskola står under kraftfull påverkan av organisationer som RFSU och RFSL. Det förekommer undervisning som uppmuntrar till polyamorösa relationer, oralsex och pornografi. Denna identitetsupplösande pedagogik i förskolan och sexualiserade pedagogik i grund- och gymnasieskola tar vi i Kristna Värdepartiet kraftfullt avstånd från. Vi är övertygade om att barn ska få utveckla sin könsidentitet utan förskolepersonal som försöker rasera vad som är normalt beteende för pojkar och flickor. Förskolans uppgift får aldrig vara att i enlighet med queerteorin luckra upp barnens könsidentitet.

Skolans samlevnadsundervisning ska präglas av ett fokus på relationsetik som håller samman sexualitet och kärlek. Undervisning om sexuella handlingar och tekniker har ingen plats i skolans värld överhuvudtaget.