Tala för dig själv Birgitta Ohlsson!

I Expressen (2014-03-06) skriver Birgitta Ohlsson att Sverige måste ta strid för kvinnans rätt till abort. Hon oroas över abortkritiska vindar i Europa och vill att EU ska verka för fri abort.

Sabita Halappanavars tragiska död tas också upp. Denna händelse har skamlöst utnyttjats av abortliberaler som ett argument för utökade aborträttigheter, detta trots att den statliga undersökningen av dödsorsaken bekräftat att hennes död inte berodde på avsaknad av sådana möjligheter.

I sedvanlig ordning nämner Ohlsson ingenting om den som dödas i varje abort, nämligen den ofödda människan. Hennes retorik om ”kvinnans rätt till sin kropp” är svår att ta på allvar eftersom hon själv rimligen menar att kvinnan, i enlighet med svensk lagstiftning, saknar den rätten efter vecka 22. Under andra halvan av graviditeten har fostret rätt till kvinnans kropp . Detta har oss veterligen Ohlsson aldrig protesterat mot ­­– men om ”kvinnans rätt till sin kropp” är Ohlssons grundläggande princip borde hon se denna restriktion som en kränkning! Hon skriver själv att hon ska föda barn om några månader – menar hon då på allvar att det foster hon bär inom sig saknar alla mänskliga rättigheter?

I Sverige har vi lagar som begränsar kroppsliga rättigheter i andra sammanhang, exempelvis när det gäller droger och prostitution. Sådana lagar är allmänt accepterade trots att de inte handlar om att skydda tredje part från att dödas. Då syftet med en abort är just fostrets död borde det i de situationerna vara ännu rimligare att begränsa kroppsligt självbestämmande. Detta är i enlighet med den moraluppfattning vi har i alla mellanmänskliga relationer, nämligen att mina kroppsliga rättigheter slutar där din kropp tar vid. Ingen har rätten att använda sin kropp så att den skadar eller dödar en annan människas kropp – men det är exakt det en abort gör och faktiskt syftar till att göra. Därför står fri abort i diametral motsats till själva idén om människovärdet och därför kan abort omöjligen ses som en mänsklig rättighet. Det är en logisk och moralisk absurditet.

Ohlsson uppträder vidare som någon slags talesperson för den kvinnliga delen av mänskligheten. Det är hon inte. Hon talar inte för oss kvinnor som vill värna de ofödda, inte för den ständigt ökande mängd kvinnor som psykiskt och fysiskt traumatiseras av aborterfarenheten, och sannerligen inte för de miljoner små människor som varje år mister livet bara på grund av att de är flickor. Vi vill inte ha något att göra med den dödens politik hon i själva verket företräder. Hennes version av feminism har skrämmande likheter med såväl nazism som sovjetisk kommunism – man ser massdödande av människor som ett medel för att förverkliga sin samhällsvision. Hennes syn på världen utgår från en kamp mellan män och kvinnor. Denna kamp kräver sina offer, och hon hyser inga betänkligheter mot att offra ofödda människor i striden. Att hon citerar Elise Ottensen-Jensen (Ottar) är i detta sammanhang talande. Ottar var en varm anhängare av både rasbiologi och eugenik, dvs att man rensar ut de individer som inte passar in. Ottar och Ohlsson är samma andas barn; och Ohlsson är Sveriges röst i Europa. Det är en skam.

Annette Westöö, partisekreterare Kristna Värdepartiet
Gullan Malmquist, styrelsemedlem Kristna Värdepartiet
Sara Kling, medlem Kristna Värdepartiet
Nasrin Sjögren, taleskvinna Människorätt för ofödda

Kontakta oss

Social media

Stöd oss

E-post: info@kristnavardepartiet.seFacebook: facebook.com/kristnavardepartiet
Twitter: @kvpartiet
Bankgiro: 333-2129