Därför är samvetsfrihet viktigt!

Många skriver nu om samvetsfrihet. Bland annat Dagen:
http://www.dagen.se/nyheter/nekades-jobb-i-sverige/

Här är min kommentar:

En av de mänskliga rättigheterna är rätten till samvetsfrihet. Det innebär rätten att inte tvingas att handla mot sitt samvete och att inte otillbörligt utestängas från delar av yrkeslivet på grund av samvetsbetänkligheter. I motsats till de flesta länder i Europa har Sverige inte denna rättighet inskriven som lag. Detta är bekymmersamt av flera skäl.

Samvetsfrihet är bra för individen. Samvetet är människas starkaste moraliska känsla. Att kränka sitt samvete är i någon mening att kränka sig själv. Detta skadar självrespekt och självkänsla.

Samvetsfrihet är bra för demokratiska värden. Ett samhälle som kräver att individer ska underkasta sitt samvete motarbetar tolerans och samhörighet. Istället fostrar man medborgare till segregation och utanförskap. Stora minoritetsgrupper blir dogmatiskt uteslutna från olika yrkesgrupper. Den som säger sig stå för ett pluralistisk samhälle bör också stå för samvetsfrihet.

Samvetsfrihet är ett samhälles moraliska fundament. Ett samhälle som avfärdar samvetet är rättspositivistiskt och påstår att det är lagen som definierar den moraliska rätten, inte tvärt om. Historien vittnar om att sådana samhällen skapar förtryck och tenderar att blunda för grova kränkningar av människovärdet.

Kritikerna av samvetsfriheten säger att den riskerar att skapa oordning och kaos. De har rätt i att samvetsfriheten inte kan tolkas som en absolut rättighet. Den måste balanseras mot andra rättigheter och hänsyn. Här är det viktigt att skilja ”åsikt” från ”samvete”. Gränsdragningen kan vara svår att göra. Vissa gränsfall kanske måste avgöras i domstol men det kommer också finnas många tydliga fall där man med fog kan hävda att något verkligen är (eller inte är) en samvetsfråga.

Kritikerna säger också att individer inte har rätten att definiera vilka uppgifter som ska ingå i en yrkesroll. Detta är sant samtidigt som ingen kan definiera en yrkesroll så exakt att det aldrig kan uppstå samvetsfrågor inför vissa situationer eller uppgifter. Istället för att hävda att ”den som inte vill utföra en viss arbetsuppgift får välja ett annat yrke” borde man fråga sig hur pass central arbetsuppgiften är för yrket. Om exempelvis en pizzabagare vägrar hantera skinka blir det självfallet svårt att vara pizzabagare.

På liknande sätt kan inte en förskolepedagog kräva att få bära burka i sitt arbete med hänvisning till samvetsfriheten, eftersom man rimligen kan hävda att det är centralt för uppgiften att barnen ser sina fröknars ansikten.

När det gäller barnmorskor som inte vill medverka i aborter blir bilden en annan. Historiskt har aborter inte ingått i barnmorskeyrket och huvuduppgiften har alltid varit att hjälpa kvinnor att föda sina barn. Därför borde ett abortkritiskt samvete inte vara skäl till att någon aldrig skulle kunna utbilda sig och arbeta som barnmorska.

På ett litet sjukhus kan det visserligen vara svårt att genomföra vissa uppgifter om någon i arbetslaget är befriade från dessa på grund av samvetsfrihet. I en sådan situation måste det finnas en attityd av tillmötesgående där man så gott det går försöker hitta en väg framåt. Om det inte går beror det då inte på åsiktsdiskriminering utan på praktiska omständigheter. Men på större sjukhus borde det inte vara något stort problem att anställa samvetsömma.

Ytterst sett handlar det om en tillmötesgående attityd från stat och arbetsgivare. Idag dominerar de ideologiska och politiska reflexerna och istället avfärdas samvetsömma med dogmatisk fyrkantighet. När arbetsgivare saknar välviljan blir man tyvärr blind för det åsiktsförtryck och den diskriminering man faktiskt utövar. I denna fråga är Sverige definitivt inte längre ”världens samvete”. Det är dags för oss att lära oss av Europa!

Mats Selander
Talesperson för Kristna Värdepartiet

Kontakta oss

Social media

Stöd oss

E-post: info@kristnavardepartiet.seFacebook: facebook.com/kristnavardepartiet
Twitter: @kvpartiet
Bankgiro: 333-2129